Genrepet och personlighetsfunderingar
Sitter och läser vad jag skrivit innan jag publicerar.. Mycket tankar är det som far runt. Måste få ur mig dom.
Därför blev detta ett långt och djupt inlägg.
Den som stör sig på min tokprivata skrivande kan stänga ner sidan istället. Detta var tvunget att komma ut ur systemet, nu:
----
I torsdags var vi på undersökning hos våran BM.
A. om du skulle läsa dethär, vill jag bara säga att både jag och Anders tycker att du är bäst!! Världsklass! Ska vi ha nåt mer barn så vill vi ha dig den gången också!!! Synd att det inte kan vara du som är med på förlossningen.
Vi kom fram till att jag inte behövde muta A. för att få en hinnsvepning, hon tyckte att jag har en tillräckligt tuff graviditet ändå, för att göra en svepning och se om man kan få igång dethär nu.
Förutom mina fogar och svullna fötter har nu näsan och handlederna börjat få stryk, och fingrarna. Svullnad och vätska gör att det gör ont att hålla i saker, t.om. min mobiltelefon.. (ok den är ju rätt stor men ändå..)
Jag var öppen endast 1 cm och tappen var påverkad men fortfarande 2.5 cm och halvmjuk. Inte mycket hände under dagen mer än att jag mådde sk*t. Hade sura uppstötningar och kände mig yr och dåsig. Efter att ha legat i sängen några timmar gick jag ut och grejade lite i trädgården, det kändes som en evighet sedan och jag fick nästan blåsor i händerna av att hålla i en räfsa... tänk vad fort läderhänder försvinner... (Anders påminde mig att 9 månader är ganska lång tid..)
På kvällen åkte jag och Annica till Ica Maxi och det blev lite småsammandragningar inne på Maxi, när vi kom hem däremot fick jag ett par ganska kraftiga värkar ute på gårdsplan hemma och fick hålla i Annica som stöd. :)
Natten mellan fredag och lördag var den värsta nånsin. Hade så mycket värkar och sammandragningar att jag trodde att nu måste det vara dags snart, men de kom inte med någon regelbundenhet och inget vatten i syne.
Jobbigt när magen var spänd som en alldeles för uppblåst ballong hela tiden. Kände knappt några fosterrörelser så i morse ringde jag till förlossningen i Linköping. Jag fick dricka ett glas stark saft och ta ett par alvedon och gå å lägga mig och ringa tillbaka om en timme, ingen ändring, så vi fick komma in och göra en CTG-kurva. (För de som inte vet så fäster de en liten plastklump på magen med mjuka spännband och den gör att vi kan lyssna och få en kurva på bebisens hjärtljud).
Anders ställde ut BB-väskorna på farstubron medans jag duschade.. Johanna blev lite konfunderad där ett tag när han ställde ut väskorna men verkade va så lugn haha.. Det var både spännande och lite nervöst att åka in till förlossningen. Vi hade ju inte bråttom så vi stannade på vägen och köpte jordgubbar och tankade bilen.. tänk om det kan vara så lugnt när det väl är dags?
Väl inne valde vi att parkera på vanliga parkeringen och gå in. Kanske kunde få igång nåt... det tog ganska lång tid från att man tryckte på knappen nere vid entren tills de svarade och vi fick komma in.. tänk om man stod där med krystvärkar.... när vi kom in fick vi sitta och vänta i dagrummet tills en BM blev ledig. I dagrummet såg vi två små nya bebisar (och deras mammor). De låg i landstingskläder i sånadär plastbaljor på hjul.. SÅ SMÅ och SÅ SÖTA :)
Sen fick vi komma in på ett undersökningsrum, lill*n i magen vaknade till ordentligt när hon klämde på magen... o så fick vi göra CTGn och så gjorde hon en undersökning, inget mer öppen men tappen var kortare nu. Hon gjorde en till hinnsvepning, något brutalare än den jag fick i Motala men inte så farligt.
Sen frågade hon om vi sett nåt förlossningsrum nån gång? Det hade vi ju inte och hon tyckte att vi kan ju inte åka därifrån utan en guidad tur när vi nu ändå var inne :) Så trevlig tjej!! Hon visade oss runt och förklarade vad som fanns var. Jättespännande och samtidigt skönt. Men ändå blev allt så mycket mer verkligt så jag blev lite nervös ändå... :)
När vi åkte hem blev jag sådär trött igen (också beroende på att jag knappt sovit i natt) men vi hade ju lovat o komma på kalas så kalas blev det :) Lilla Edvin fyller ju ett så det var barnkalas med bullens och glass. Mmmmm.... Sen åkte jag hem och sov i flera timmar så nu är jag för pigg för att sova såklart...
Dagens och nattens händelser har även fått mig att börja fundera så mycket.
Känner mig som en osäker 14åring med "personlighetskris".
Vem är jag? Vem blir jag som mamma? Vad för stil har jag som mamma? Varför verkar andra mammor släppa så mycket jobbtankar, jag tänker fortfarande som en företagare fast jag är höggravid.. jag är ju sån, är jag inte? duger det? Kan man vara både och? Kommer jag kunna ägna 100% åt bebisen eller kommer jag sitta med affärsplaner och budgetar när lillan sover istället för att städa och vika tvätt?
Som sagt, mycket tankar har väckts i helgen. Försökte prata lite med Anders om det men han är helt utpumpad också och somnade mitt i meningen "det löser sig när bebisen väl kommer ut älskling.."
Så här sitter jag mitt i natten och funderar.. men jag ska försöka lita på min älskling. Det löser sig.
ps: Stort grattis till Sebbe, Johanna och Eva som lyckats ta sig runt vättern på två hjul.
Extra stor cred till Sebbe som klarade bedriften trots obefintlig träning. Du är så cool!! ds.
Därför blev detta ett långt och djupt inlägg.
Den som stör sig på min tokprivata skrivande kan stänga ner sidan istället. Detta var tvunget att komma ut ur systemet, nu:
----
I torsdags var vi på undersökning hos våran BM.
A. om du skulle läsa dethär, vill jag bara säga att både jag och Anders tycker att du är bäst!! Världsklass! Ska vi ha nåt mer barn så vill vi ha dig den gången också!!! Synd att det inte kan vara du som är med på förlossningen.
Vi kom fram till att jag inte behövde muta A. för att få en hinnsvepning, hon tyckte att jag har en tillräckligt tuff graviditet ändå, för att göra en svepning och se om man kan få igång dethär nu.
Förutom mina fogar och svullna fötter har nu näsan och handlederna börjat få stryk, och fingrarna. Svullnad och vätska gör att det gör ont att hålla i saker, t.om. min mobiltelefon.. (ok den är ju rätt stor men ändå..)
Jag var öppen endast 1 cm och tappen var påverkad men fortfarande 2.5 cm och halvmjuk. Inte mycket hände under dagen mer än att jag mådde sk*t. Hade sura uppstötningar och kände mig yr och dåsig. Efter att ha legat i sängen några timmar gick jag ut och grejade lite i trädgården, det kändes som en evighet sedan och jag fick nästan blåsor i händerna av att hålla i en räfsa... tänk vad fort läderhänder försvinner... (Anders påminde mig att 9 månader är ganska lång tid..)
På kvällen åkte jag och Annica till Ica Maxi och det blev lite småsammandragningar inne på Maxi, när vi kom hem däremot fick jag ett par ganska kraftiga värkar ute på gårdsplan hemma och fick hålla i Annica som stöd. :)
Natten mellan fredag och lördag var den värsta nånsin. Hade så mycket värkar och sammandragningar att jag trodde att nu måste det vara dags snart, men de kom inte med någon regelbundenhet och inget vatten i syne.
Jobbigt när magen var spänd som en alldeles för uppblåst ballong hela tiden. Kände knappt några fosterrörelser så i morse ringde jag till förlossningen i Linköping. Jag fick dricka ett glas stark saft och ta ett par alvedon och gå å lägga mig och ringa tillbaka om en timme, ingen ändring, så vi fick komma in och göra en CTG-kurva. (För de som inte vet så fäster de en liten plastklump på magen med mjuka spännband och den gör att vi kan lyssna och få en kurva på bebisens hjärtljud).
Anders ställde ut BB-väskorna på farstubron medans jag duschade.. Johanna blev lite konfunderad där ett tag när han ställde ut väskorna men verkade va så lugn haha.. Det var både spännande och lite nervöst att åka in till förlossningen. Vi hade ju inte bråttom så vi stannade på vägen och köpte jordgubbar och tankade bilen.. tänk om det kan vara så lugnt när det väl är dags?
Väl inne valde vi att parkera på vanliga parkeringen och gå in. Kanske kunde få igång nåt... det tog ganska lång tid från att man tryckte på knappen nere vid entren tills de svarade och vi fick komma in.. tänk om man stod där med krystvärkar.... när vi kom in fick vi sitta och vänta i dagrummet tills en BM blev ledig. I dagrummet såg vi två små nya bebisar (och deras mammor). De låg i landstingskläder i sånadär plastbaljor på hjul.. SÅ SMÅ och SÅ SÖTA :)
Sen fick vi komma in på ett undersökningsrum, lill*n i magen vaknade till ordentligt när hon klämde på magen... o så fick vi göra CTGn och så gjorde hon en undersökning, inget mer öppen men tappen var kortare nu. Hon gjorde en till hinnsvepning, något brutalare än den jag fick i Motala men inte så farligt.
Sen frågade hon om vi sett nåt förlossningsrum nån gång? Det hade vi ju inte och hon tyckte att vi kan ju inte åka därifrån utan en guidad tur när vi nu ändå var inne :) Så trevlig tjej!! Hon visade oss runt och förklarade vad som fanns var. Jättespännande och samtidigt skönt. Men ändå blev allt så mycket mer verkligt så jag blev lite nervös ändå... :)
När vi åkte hem blev jag sådär trött igen (också beroende på att jag knappt sovit i natt) men vi hade ju lovat o komma på kalas så kalas blev det :) Lilla Edvin fyller ju ett så det var barnkalas med bullens och glass. Mmmmm.... Sen åkte jag hem och sov i flera timmar så nu är jag för pigg för att sova såklart...
Dagens och nattens händelser har även fått mig att börja fundera så mycket.
Känner mig som en osäker 14åring med "personlighetskris".
Vem är jag? Vem blir jag som mamma? Vad för stil har jag som mamma? Varför verkar andra mammor släppa så mycket jobbtankar, jag tänker fortfarande som en företagare fast jag är höggravid.. jag är ju sån, är jag inte? duger det? Kan man vara både och? Kommer jag kunna ägna 100% åt bebisen eller kommer jag sitta med affärsplaner och budgetar när lillan sover istället för att städa och vika tvätt?
Som sagt, mycket tankar har väckts i helgen. Försökte prata lite med Anders om det men han är helt utpumpad också och somnade mitt i meningen "det löser sig när bebisen väl kommer ut älskling.."
Så här sitter jag mitt i natten och funderar.. men jag ska försöka lita på min älskling. Det löser sig.
ps: Stort grattis till Sebbe, Johanna och Eva som lyckats ta sig runt vättern på två hjul.
Extra stor cred till Sebbe som klarade bedriften trots obefintlig träning. Du är så cool!! ds.
Kommentarer
Postat av: Emma (Blå Stjärna)
Man kan ägna dem 100% och ändå vara företagare :) Min lilla tjej fyllde tre veckor igår och har redan fått följa med på tre dagars yrkesutbildning i Stockholm och några kundbesök, hon stortrivs! Din sambo har nog rätt i att det löser sig :)
Postat av: snart mormor :)
Mycket funderingar har du och alltid haft;)
Håller med din älskling DET LÖSER SIG!!!
ÄLSKAR DEJ!!! mammsen
Postat av: Johanna och Molle
Gumman det tråkiga ordet men jag lovar att det löser sig. Alla mammor är olika och man ska inte jämföra sig med andra. En glad mamma är en bra mamma. Så om du vill pyssla med budget å sånna saker när bebisen sover så är det de du ska göra :) Man måste inte heller känna att man måste ägna 100% åt bebisen för att anses som en bra mamma, några procent måste man unna sig själv också. Ni är 2 om detta och jag tror du lägger lite för mycket tyngd på dina egna axlar just nu innan du vet hur det kommer att bli. Allt får man lösa i sin takt när problem eller tvivel uppstår. Du kommer bli en toppenmamma och bebisen kommer få växa upp med två fantastiska färäldrar. Ni båda har mycket att ge och har turen att kunna kombinera hemmalivet med jobb samtidigt. Man ska aldrig behöva ge upp sig själv utan det handlar om att finna sig själv i ett annat kapitel i livet. Det är omtumlande men tillslut landar man och saker å ting faller på plats. Kramar
Trackback
